Det är något speciellt med den där Chuck Bass indeed, haha kan inte hjälpa att man blir lite småkär(fortfarande är feeliiiz nr 1:))Efter ett par dagars maraton av gossip girl då jag var sjuk så har jag nu hunnit se alla tre säsonger IGEN. Jag kan liksom inte tröttna även om jag sett varenda avsnitt ett flertal gånger. Denna gång började jag med att se andra säsongen för att fortsätta till tredje för att sedan avsluta med den klart bästa första säsongen, (intressant, hoppas ni antecknar;)). 

Annars då? har nu klarat andra skoldagen och det blir på något sätt bättre men ändå inte för man saknar alla så förbaskat eller speciellt två personer, framförallt en person. Jag saknar min gurka som hade sin första skoldag idag i en annan stad, så stolt över henne. Hoppas att hon kommer att trivas men ändå inte vill ju att hon ska byta över till Borås, att det ska bli som i början på gymnasiet då vi också hamnade på två olika skolor men jag bytte till hennes efter en dag för att vi inte klarade av att vara ifrån varandra. Så Ly kom hit istället! Fast antar att det är detta som betyder att man är vuxen inte bara att man får hem röstbrev!:D:D utan man ställs också inför nya utmaningar som att börja en skola utan sin bästis och hoppas att vänskapen ändå håller sig lika stark som förut:(. Det sista jag vill är att "växa" ifrån någon så betydelsefull.

Ack nu blev det deppinlägg igen:( mitt fel! Tänkte bara avsluta med att denna dag precis som den igår faktiskt har varit riktigt bra. Idag samlade jag och mina nya/gamla vänner ihop poäng till instutionen genom att klä den late studenten (statyn utanför högskolan) i gula byxor. Genom detta uppdrag tjänade vi hela 90 poäng hundra är max:D. Linda tog kort men har inte fått några ännu men kommer helt klart lägga upp dem när jag får dem. Imorgon är vår första sittning (ska ta med kamera) och på torsdag ska vi fortsätta göra uppdrag och tjäna ihop poäng riktigt kul.

-S

För två och en halv månad sen stod vi där och sjöng på trappan. Ödets ironi att man då firade sin "frihet" medan man imorgon börjar första dagen på en fyraårig utbildning. Även om jag borde känna förväntan känner jag just nu endast rädsla och ängslan.

Sommaren är slut och skolan börjar, precis som det har sett ut de närmsta tolv åren men ändå är det så annorlunda denna gång eftersom nu ska man vara vuxen... Jag trodde på min artonårsdag att man skulle känna något speciellt att man automatiskt skulle få visdom och bli ansvarsfull, men sanningen är den att jag känner mig precis som när jag var femton och skulle börja på bäckäng. Då hade jag Kicki vid min sida när jag började och nu Muffin men ändå känns det så jäkla skrämmande. Inte själva utbildningen, utan tänk om jag inte får träffa SP07M igen, i vilket fall kommer det inte vara som förr. Kan inte förstå att jag aldrig mer kommer att ha en lektion tillsammans med dem igen eller att de inte är de jag kommer träffa imorgon. Den ökända stökiga klassen som blev den mest fantastiska är nu ett minne blott. Kanske kommer inte alla att vara samlade förrän om elva år då vi alla är vuxna (på riktigt, har barn och hus m.m:S:S). Kan i vilket fall säga att gymnasietiden helt klart har varit den bästa änsålänge och det har till stor del varit tack vare SP07M :)

Så där ville skriva av mig lite, det var väldigt längesen jag uppdaterade och inte ens min bättre hälft har uppdaterat på ett tag så kände att det var dags även om det blev ett emotionellt inlägg:D. Vill inte lova för mycket men det var längesen jag kände ett sådant sug efter att blogga så förhoppningsvis kommer det bli mer av det framöver.

-S