Allt går för fort, vill bara ropa stopp! Hallå det går för fort! Men det spelar ingen roll om jag ropar stopp för tiden kommer ändå inte att stanna, det spelar ingen roll om jag blundar för problemet för det kommer ändå att finnas där när jag öppnar ögonen igen. Jag känner mig helt tom vill bara pausa allt som har med livet att göra. När man var liten längtade man efter att bli vuxen men nu hade jag gjort allt för att få vara liten igen....

Trodde inte att det skulle vara så känslosamt att packa sitt rum, men fan vilka minnen som finns. Känns konstigt att saker som en gång var det mest betydelsefulla inte har någon som helst betydelse idag. Alla minnen. Hans skjorta luktar inte lika mycket som honom längre. Hans foton ligger nu nedpackade fastän de förr alltid stod på min hylla.

Lovade mig själv att inte bli för personlig på bloggen, men ville skriva av mig. Nästa gång blir det förhoppningsvis ett roligare inlägg :)