Nio år sen fastän det kändes som igår. Precis som om hjärtat, kroppen minns hur ont det gjorde, hur ont det gör. Ingen smärta är större än att förlora någon man älskar.

Inte som att få hjärtat krossat, för tårarna tar aldrig slut. Utan som att få hjärtat utslitet och trampad /hoppat på för att sedan lägga tillbaka de trasiga delarna i bröstkorgen igen, men hjärtat helas aldrig för det är alltid den där biten som saknas, du saknas och inget blir någonsin sig likt igen....Ingen smärta är större än att förlora någon man älskar.

Orkar inte berätta om vem jag saknar, de som bör veta vet och det är alldeles för jobbigt och personligt för att ta upp det här.